Dagen efter...

Gårdagens festande sparkades igång med en snabb middag, två snabbt druckna öl drickandes på stående fot och en taxitur till snerikes för att slippa kö. Eftersom att vi kom dit tidigt började vi med andra ord att dricka tidigt, för tidigt.

Dagen efter vaknar jag upp invirad i ett lakan med sminket utsmetat över hela ansiktet. Det känns som om ett djur har dött någonstans i mitt rum, men jag inser att det är min egen andedräkt som stinker. Vilket i och för sig är förståligt eftersom att varken sminket togs bort eller tänderna borstades kvällen innan. Rummet luktar också gammal fylla och jag laddar i en kvart för att orka ta mig upp och öppna fönstret. När jag lyckats, slänger jag mig ner på sängen och kommer genast på. Datorn.
Fan, det gäller att ladda igen för att gå upp och hämta den till sängen.
Sen är det dags att ringa till kompisarna och se vad som hände igår, för att riktigt pina sig ett steg till.

Någon röker utomhus, jag bor på första våningen och det känns som om rökaren står inne i rummet och blåser ut röken på mig. Ifrån vinglaset som lämpligt nog står halvfullt och intill sängen osar det gammalt vin och fylla. Jag har ett så stort begär av annan dryck så att jag nästan tar och dricker vinet ändå. Jag påminns om att jag drack öl genom ölburkarna som ligger lite huller om buller i rummet. Jag påmminns också om att jag faktiskt inte gjorde av med så mycket pengar föregående kväll, men inser genast att jag inte hade lösa pengar och att kortet användes flitigt.

Hungern börjar också komma, men tanken på att resa sig upp igen är långt borta. Även fast jag vet att det blir en oerhörd förbättring att faktiskt ta steget att ställa sig i duschen.

Öppen dörr??

Åså var det dags igen... Fast den här gången skulle inte bli som alla andra.. nu var det nämligen dags att betala. Det var första gången för mig och jag hade laddat upp med att borsta riktigt riktigt ordentligt hela två dagar innan besöket...
Tandläkaren...
Innan har jag råkat ut för en massa konstigheter så jag gick dit med förväntningen att hela kommande termin skulle bli en tid då jag skulle få leva på makaroner och ketchup. För kostnaderna för tandvård är ju så förbannat DYRT!
Väl i väntrummet kan jag inte låta bli att skratta lite åt dem som faktiskt har med sig en tandborste för att i-sista-sekunden-borsta och därmed kanske höja samvetet en aning, över att man inte borstat riktigt så noga som man kanske skulle ha gjort under alla föregående månader.

När sköterskan sedan kommer in i det pinsamt tysta väntrummet och hämtar mig för att visa mig till rätt rum kan jag inte låta bli att titta in i alla andra rum som ligger på vägen. Det är rätt konstigt egentligen att man just kan "titta in" i alla rum, se alla patienter som ligger i britsarna med gapande munnar. Varför stänger man inte dörren?
Jag har i och för sig aldrig bett dem att göra det, men det borde egentligen vara en ganska så självklar sak att göra. För vem vill att alla andra ska se när någon gräver i ens gap?
Sen finns det dem som till och med får dela rum med andra, det måste vara himla kul om man får dela med någon som har tandläkarskräck.
Nej, jag tycker det är rätt märkligt att det verkar vara någon slags policy där jag går till tandläkaren att man ska ha dörren öppen.
En annan sak jag alltid undrat över är vad tandsköterskan gör egentligen.. Varför måste de alltid vara två? Jag har märkt att de verkar göra ungefär samma saker fast vid olika tidpunkter. Är det för att en av dem ska hålla i eller lugna patienterna om de blir rädda?
Ja märkligt är det iaf...