En del klar =)

Yes! Nu är alla julklappar inslagna och nästan alla rim klara.. dags att sova så att jag är pigg till det verkliga julstöket imorgon =)

Osympatiska människor och Hjälpsamma människor

Igår kände jag mig som ett barn..

Jag måste bara berätta om igår. Efter begravningen, när jag skulle åka bussen till Uppsala var jag ganska stressad. Jag sprang till terminalen upp till biljettluckan och fann att den var stängd, sprang ner dit där den var flyttad och fann en jättekö. FAN FAN FAN! Typsikt min otur, jag hade inte direkt lust med att vänta i 1,5 timme på nästa buss.

Men så kom jag ihåg att swebussarna numera ska kunna ta kort på bussarna det fick jag bekräftat genom att fråga en man som jobbade vid biljettdisken.
Yes jag slapp kö!

Jag måste lägga till att jag vid det här laget var: Stressad, hungrig, ledsen och kände att jag bara ville komma hem.

Jag ställde mig i kön till gaten och kom vidare till kön för att komma på bussen. Men väl när jag kom upp på bussen tittade busschauffören bara på mig och mitt kort och sa sedan stressigt och väldigt nonchalant :
" Jag kan inte ta kort idag, du får ge mig kontanter! ".
Jag blev helt stum naturligtvis eftersom att jag minutrarna innan fått det förklarat för mig att alla bussar numera ska ta kort.
Jag förklararde detta för honom varpå busschauffören kort kommenterade :
"Kontanter eller gå av! Jag kan inte hjälpa dig".

Jag kände mig som ett barn som fått en utskällning för något som hon inte har gjort. Jag skämdes fast det inte var mitt fel att jag inte hade kontanter. Det var inte direkt rätt tillfälle att möta världens otrevligaste människa... Fan för folk som inte kan säga saker på ett trevligt sätt!

Sen mötte jag väldens trevligaste människa i samma veva.. Killen bakom mig erbjöd sig att betala för mig om jag tog ut pengar till honom på stationen sen. FAN att det finns så underbara människor här har jag inte erfarit på länge.. TACK så jätte mycket för hjälpen!

Döden

Idag var jag på begravning. Efter begravningar fylls jag alltid av vemod, det är så lätt att börja tänka, tänka på att alla som man tycker om inte kommer att finnas jämt. Sen börjar jag fundera på vad som händer när man själv inte finns mer, det känns så konstigt att man bara ska försvinna helt och aldrig mer få känna något alls..

Reproduktion

av korridorsrum...

YES!

Fan äntligen har man lite tur! Nu har vi fått lägenhet, det känns så himla bra.. äntligen får jag bo ihop med min pälskling! Gud jag har redan börjat inreda i mitt huvud och kommit på en massa saker som jag vill ha i vårt nya hem=)

Jag fick tillbaka min tenta idag också, jag var fan helt säker på att den skulle gå åt helvete. Jag var så säker på att jag skulle få göra om den så att jag inte gjort någon stor grej av det alls, bara gått runt och väntat på att få tillbaka den och därmed få klartecken på att börja plugga på den igen.
Men nej! Jag KLARADE DEN! Yes, Yes,Yes!

Vem skalar mandarinerna?

Hur görs mandarinklyftorna?
När jag går och äter buffé på Mongolian Barbeque längtar jag nästan mest efter mandarinklyftorna. De är så sliskiga så att det nästan är som att någon tuggat på dem innan man själv stoppar dem i munnen. Plus att det inte är något sånt där vitt som det brukar vara runt klyftorna, de är bara fruktkött helt enkelt.

Jag har alltid funderat över hur de gör när de gör mandarinklyftorna, vem skalar dem? Har de någon slags maskin som mass-skalar klyftorna, eller är det någon stackars människa som har i arbetsuppgift att skala mandarinerna förhand?

Idag vaknade jag mycket nöjd över att jag inte festade föregående kväll.
Jag är iofs sjuk så det var nog därför som jag inte drack överhuvudtaget.
Hur som helst hade jag riktigt sett hur jag skulle gå upp tidigt, sätta mig i soffan med min dator och verkligen hårdplugga hela dagen. Det var nästan som om att jag redan hade pluggat klart, så skönt kändes det.
Nu är dock klockan halv tio och nått plugg har ännu inte blivit av, FAN!

Fan

ÅH jag blir fan tokig! Min blogg ser ut som en färgpalett just nu.. men pallar inte fixa den mer.. som sagt det blir bara värre och värre..

Oj va han måste ha skrattat

När han kom på den här...

Lite humor

Man blir alltid lika full i skratt när man ser Jan Stenmarks bilder...HAhahaha!

Jävla Jamba

Jag blev så jävla sur häromdagen, jag skulle ta pendeltåget och hade för en gång skull förberett mig med att ha en (vad jag trodde) nästan tom remsa i fickan.
Jag insåg att så var inte fallet, när jag skulle använda den, den var nämligen helt full.
Jag fick därmed göra som jag brukar, plåga mobilen genom att skicka efter en biljett.

Jag skickade RA till vad jag trodde var SL's nummer men blev förvånad när jag kort tid efter fick tre meddelanden från ett nummer som var registrerat som "Jamba".

Jag vet att jag har hört "Jamba" någonstans, men kom inte på vart jag hört det. Hur som helst hade jag nu lyckats med att beställa både en ringsignal och ett abonnemang av något slag och med ett enda jävla skickat meddelande.!

De borde ju lixom ge någon slags förfrågan på om man verkligen vill beställa ett abonnemang eller en ringsignal innan de skickar iväg skiten.

Jävla Jamba!

Våra älsklingar

Moskito

För några helger sedan var jag hemma hos Louises föräldrar, där fick jag en mojitodrink gjord av Louise. Den smakade jävligt gott, inte sprit utan sådär drink-aktigt som drinkar ska göra, sådär så att man känner att man genast måste ha en till..

Ikväll var jag på en nation här i Uppsala, jag drack inte speciellt mycket innan jag gick ut och kände därför att en drink var helt rätt. Fan va fel jag hade.. Jag beställde en sexa mojito,de andra fyror, alla fick sugrör i sina drinkar utom jag. Nu är det så att jag brukar ju inte dricka drinkar speciellt ofta, men de är ju rätt så populärt vad jag förstår så de brukar nog vara goda. Vad jag förstår, eller rättare sagt, när man som liten försökte göra drinkar visste man ju att man skulle röra om.
Det kan inte den här bartendern ha vetat. För i och med att jag inte fick sugrör så drack ju jag som man brukar göra i glas och fick erfara hur en drink inte borde smaka, det vill säga: sprit.
Efter det att de andra smakat på drinken fick jag ett sugrör pga av medlidande och fick därmed smaka på hur man kan misslyckas med drinken på ett annat sätt, nämligen genom att enbart ha i en massa socker.
Pest eller kolera.
Men som fattig student lär man sig att snåla, det gick att dricka skiten om man höll sugröret i mitten av drinken, då vart det trots allt lite av en blandning..
Moskiton resulterade i att jag blev illamående som fan, fick gå hem och ångra att jag för första gången på länge valde att köpa en drink istället för öl.
När jag kom hem borstade jag tänderna med tandkräm som smakade mojito, fan jävla otur man kan ha.. Aja nu kom ju iaf min älskling hem.. SÅ nu kan man sova bort moskiton iaf =) Imorrn blir det gasque

Torsdagar..

Varje torsdag är Linnéa och jag på bra humör oavsett vad. Då är det nämligen mordkomissionsdags.. Varje torsdag får man en dvd-skiva med mordkomissionen på från Aftonblandet. Eller ja, man får köpa med den för 59 spänn extra, men de tycker vi är värt, så värt att vi har sju skivor redan och längtar efter de kommande.
De är tre avsnitt på varje skiva och ibland fyra, vi snålar på avsnitten och tittar på ett varje kväll men ändå sitter vi där tre eller fyra kvällar i veckan utan vår serie .. Som sagt man har ändrat livsstil lite här.. Levrarna mår bra!

NU så..

Här står vi igen... i kiosken å sura pga av allt sockertillskott som egentligen inte borde existera, men tyvärr gör det eftersom att maten vi äter inte mättar hungern. Fan, våra magar är i strejk, likt oss har de fått nog av att vara med om samma sak hela tiden..

Den mat vi har att välja på är, hamburgare och korv, med mos, ris eller pasta, innan det har vi också haft matpaj, men den är sedan länge slut. Varje dag vid lunch rabblar man upp matlistan likt ett mantra: korv, hamburgare, smörgås? korv, hamburgare, smörgås?
Det är som en barnramsa utan slut eller poäng, den kommer lixom ingen vart.

Istället äter man mellan målen å då blir det godis, godiset gör att man blir mer sötsugen och då blir det ännu mer godis. FAN!.. Våra magar klarar inte av det här livet längre.. De blir som ballonger som hotar med att spräckas vilken sekund som helst.. Ballonger som sakta och regelbundet pyser ut luft..

Dags att städa..

Igår pratade jag och Linneá om att städa loftet, om att dammsuga och moppa och göra fint där. Med tanke på att man haft extrastrumpor på sig under en längre tid, då allt damm lagt sig under fötterna och bildat ett lager extra fotsula..
Igår klev jag också på något hårt som visade sig vara en ganska så liten men väldigt vass sten. Fan va ont de gjorde å fan va arg jag blev när jag insåg att de var vårat eget fel att stenen inte städats bort.

Och så idag igen, klev jag på något som jag trodde var samma sten. Det gjorde överdjävligt ont och det blev ju inte bättre av att Linnéa som suttit på sängen och bevittnat det hela inte kunde hålla sig för skratt..Det blir alltid värre när någon skrattar åt en när man klumpar eller gör illa sig..
Av ren reflex drar jag upp foten för att borsta bort stenen (saker brukar kunna fasta under mina alltid relativt klibbiga fötter) och inser att stenhelvetet sitter fast...

Det är ingen sten, det är ett rostigt, litet, trubbigt men vasst häftstift!
Säkert har de hållt fast de fula inslagspapprerna som agerat snyggt underlag i den gamla byrån som står uppe på loftet. Säkert har det hamnat på golvet när jag slitit ut de snygga inslagspappersunderlagen från hyllan och alldeles alldeles säkert skulle jag inte fått dra ut häftstiftet ur foten och tvätta rent såret om det inte vore för att vi struntat i att dammsuga!

Konstigt

Varför har alla som har speciella och konstiga namn så konstiga kläder? Eller rättare sagt för att försöka att inte dra alla över en kam, många som har speciella namn brukar också kunna ha en väldigt speciell stil.. Varför då?

Yes!

Fick idag reda på att vi förmodligen ska åka hem på måndag kväll istället. Yes, fan va skönt det känns. Jag skiter i att vi måste städa dubbelt så snabbt, bara vi kommer hem tidigare. Det känns verkligen att vi är inne på sista veckan nu, rastlösheten är stor, vädret är trist och campinggästerna är få. Det enda man gör är att vänta ut dagarna, haha vilken tur att vi inte har fler veckor kvar att jobba, det är nämligen en betydlig skillnad på hur trevlig man var i början av sommaren jämfört med hur man är nu.

Utanför kiosken har vi några ungar som vill imponera på oss med cykeltrix, samma ungar gillar att kleta glass på våra bord, känns himla kul... Ungar utgör just nu den största delen av våra kunder och jag som försöker plugga lite, blir lite smått irriterad på att de väljer att komma in 10 gånger å handla lite åt gången istället för att göra ett enda stor-köp.. Som sagt tålamodet som annars brukar vara relativt bra (med tanke på jobb i förskola) börjar smått ge med sig..

Ne, nu vill man hem. Även fast jag vet att jag kommer längta tillbaka när jag väl vart hemma i några veckor...

ÅHH!

ÅHH! Tänk va man kan bli glad över en liten sak ibland.. Sitter här på jobbet å tråkar å går som vanligt in på facebook, där får jag se att jag blivit bjuden till en fest =) "Ursäkta jag har kommit fel.." är temat och fan va exalterad jag blir, vad ska jag klä ut mig till? Vad kan man vara =) ÅÅÅÅ nu jag har jag verkligen nått att se fram emot, fan Uppsalatiden är snart här igen, den med alla fester ..

Regn Regn Regn...

Jaha så står man här igen då, i kiosken, vid datorn.. Vi är nu inne på sista veckan för vår verksamhet och det märks att även semesterfolket börjat ge sig av härifrån. I takt med att hyllorna i affären blir tomma på varor, blir campingen det på folk och det resulterar i att Linneá och jag sitter nästan sysslolösa här inne och tittar ut i regnet.

Jag har börjat räkna ner, idag är det den sista måndagen vi har öppet, imorgon är det den sista tisdagen osv. Det känns bra att man snart är där, dagen för hemresan, men varför måste det gå så oooootroligt seeeeegt? Regnet öser verkligen ner så inga kunder vågar sig ut i regnet och in hit tills oss (det känns bra att skylla på regnet). Det känns som att jag har jobbat i flera timmar, men upptäckte precis att det bara har gått 2o minuter av dagens arbetspass. Jag har börjat fundera på om jag ska börja skriva en lista på alla de sakerna som jag ska göra när jag kommer hem till Stockholm, men har kommit på att jag nog hinner fila på det resten av veckan om de dagarna kommer gå lika långsamt som den här.

Fan! Om det inte vore för att jag jobbat i den här kisoken i 9 veckor snart och därmed är överjävligt trött på sortimentet här, skulle jag gå å norpa godis och annat gott idag. Men inte ens när jag är riktigt hungrig får jag lust att äta något som vi har här inne. ÅÅÅHHH!!

Inte långt kvar nu...

Fem böcker, tre rekordbakissmällor, en rekordbränning av kroppen, mycket jobb, lite alkhol, mycket skoj, många besök och x-antal mordkomissionenavsnitt, tycker jag beskriver min sommar ganska bra.

Men snart är den slut, i alla fall här, för mig, på västkusten. Nästa vecka är det nämligen dags att bege sig tillbaka till Stockholm och ostkusten igen, något som känns otroligt skönt. Jag börjar få extrem hemlängtan nu, eller som Ullis tror, social frustration.

När jag tänker mer på det så inser jag faktiskt att jag inte lämnat campingen på väldigt väldigt länge.. Vi var i Göteborg på Liseberg, men där var det ju nästan bara en massa barnfamiljer (och det har vi ju inte direkt brist på här på campingen). Jag behöver ut och se lite folk, mycket folk till och med, nya människor inte samma dag ut och dag in.

Något som man lärt sig här är också att campingfolk är en viss typ av människor. Även om jag ibland har blivit sugen på att sätta mig utanför en av husvagnarna öppna en öl och grilla med vänner, är inte det något jag skulle kunna roa mig med på samma plats, varje sommar, i flera år. Vill inte folk se något nytt?

Dagen efter...

Gårdagens festande sparkades igång med en snabb middag, två snabbt druckna öl drickandes på stående fot och en taxitur till snerikes för att slippa kö. Eftersom att vi kom dit tidigt började vi med andra ord att dricka tidigt, för tidigt.

Dagen efter vaknar jag upp invirad i ett lakan med sminket utsmetat över hela ansiktet. Det känns som om ett djur har dött någonstans i mitt rum, men jag inser att det är min egen andedräkt som stinker. Vilket i och för sig är förståligt eftersom att varken sminket togs bort eller tänderna borstades kvällen innan. Rummet luktar också gammal fylla och jag laddar i en kvart för att orka ta mig upp och öppna fönstret. När jag lyckats, slänger jag mig ner på sängen och kommer genast på. Datorn.
Fan, det gäller att ladda igen för att gå upp och hämta den till sängen.
Sen är det dags att ringa till kompisarna och se vad som hände igår, för att riktigt pina sig ett steg till.

Någon röker utomhus, jag bor på första våningen och det känns som om rökaren står inne i rummet och blåser ut röken på mig. Ifrån vinglaset som lämpligt nog står halvfullt och intill sängen osar det gammalt vin och fylla. Jag har ett så stort begär av annan dryck så att jag nästan tar och dricker vinet ändå. Jag påminns om att jag drack öl genom ölburkarna som ligger lite huller om buller i rummet. Jag påmminns också om att jag faktiskt inte gjorde av med så mycket pengar föregående kväll, men inser genast att jag inte hade lösa pengar och att kortet användes flitigt.

Hungern börjar också komma, men tanken på att resa sig upp igen är långt borta. Även fast jag vet att det blir en oerhörd förbättring att faktiskt ta steget att ställa sig i duschen.

Öppen dörr??

Åså var det dags igen... Fast den här gången skulle inte bli som alla andra.. nu var det nämligen dags att betala. Det var första gången för mig och jag hade laddat upp med att borsta riktigt riktigt ordentligt hela två dagar innan besöket...
Tandläkaren...
Innan har jag råkat ut för en massa konstigheter så jag gick dit med förväntningen att hela kommande termin skulle bli en tid då jag skulle få leva på makaroner och ketchup. För kostnaderna för tandvård är ju så förbannat DYRT!
Väl i väntrummet kan jag inte låta bli att skratta lite åt dem som faktiskt har med sig en tandborste för att i-sista-sekunden-borsta och därmed kanske höja samvetet en aning, över att man inte borstat riktigt så noga som man kanske skulle ha gjort under alla föregående månader.

När sköterskan sedan kommer in i det pinsamt tysta väntrummet och hämtar mig för att visa mig till rätt rum kan jag inte låta bli att titta in i alla andra rum som ligger på vägen. Det är rätt konstigt egentligen att man just kan "titta in" i alla rum, se alla patienter som ligger i britsarna med gapande munnar. Varför stänger man inte dörren?
Jag har i och för sig aldrig bett dem att göra det, men det borde egentligen vara en ganska så självklar sak att göra. För vem vill att alla andra ska se när någon gräver i ens gap?
Sen finns det dem som till och med får dela rum med andra, det måste vara himla kul om man får dela med någon som har tandläkarskräck.
Nej, jag tycker det är rätt märkligt att det verkar vara någon slags policy där jag går till tandläkaren att man ska ha dörren öppen.
En annan sak jag alltid undrat över är vad tandsköterskan gör egentligen.. Varför måste de alltid vara två? Jag har märkt att de verkar göra ungefär samma saker fast vid olika tidpunkter. Är det för att en av dem ska hålla i eller lugna patienterna om de blir rädda?
Ja märkligt är det iaf...