Osympatiska människor och Hjälpsamma människor

Igår kände jag mig som ett barn..

Jag måste bara berätta om igår. Efter begravningen, när jag skulle åka bussen till Uppsala var jag ganska stressad. Jag sprang till terminalen upp till biljettluckan och fann att den var stängd, sprang ner dit där den var flyttad och fann en jättekö. FAN FAN FAN! Typsikt min otur, jag hade inte direkt lust med att vänta i 1,5 timme på nästa buss.

Men så kom jag ihåg att swebussarna numera ska kunna ta kort på bussarna det fick jag bekräftat genom att fråga en man som jobbade vid biljettdisken.
Yes jag slapp kö!

Jag måste lägga till att jag vid det här laget var: Stressad, hungrig, ledsen och kände att jag bara ville komma hem.

Jag ställde mig i kön till gaten och kom vidare till kön för att komma på bussen. Men väl när jag kom upp på bussen tittade busschauffören bara på mig och mitt kort och sa sedan stressigt och väldigt nonchalant :
" Jag kan inte ta kort idag, du får ge mig kontanter! ".
Jag blev helt stum naturligtvis eftersom att jag minutrarna innan fått det förklarat för mig att alla bussar numera ska ta kort.
Jag förklararde detta för honom varpå busschauffören kort kommenterade :
"Kontanter eller gå av! Jag kan inte hjälpa dig".

Jag kände mig som ett barn som fått en utskällning för något som hon inte har gjort. Jag skämdes fast det inte var mitt fel att jag inte hade kontanter. Det var inte direkt rätt tillfälle att möta världens otrevligaste människa... Fan för folk som inte kan säga saker på ett trevligt sätt!

Sen mötte jag väldens trevligaste människa i samma veva.. Killen bakom mig erbjöd sig att betala för mig om jag tog ut pengar till honom på stationen sen. FAN att det finns så underbara människor här har jag inte erfarit på länge.. TACK så jätte mycket för hjälpen!