Malmötrippen

Så var det dags...

Resan som vi planerade på fyllan för länge länge sen, nu skulle den äntligen bli av!
Med kommentarer som
"Linnéa! kolla på din framtand"-Anna,
"I Onsdagsnatt var det kväll"-Linnet,
"Jag vill ha en bärbar väska"-Karin,
"Två kaffelatte MED mjölk"-jag,
"Det måste vara en lång station"-Lola
så kanske vi inte har framställt oss som de smartaste turisterna, men vafan kul har vi haft, som fan!

När man kommer till en annan stad måste man snabbt försöka göra sig hemmastadd, och det lyckades vi rätt bra med, systembolaget finns ju överallt =)

Första kvällen fick vi erfara hur tjejtjaffs kan vara.. de va thaitjejerna vs. de två andra =P om hurvida vi skulle gå från ett ställe eller inte... Det slutade med att vi blev kvar på stället och jag lyckades därmed bli uppraggad av en norrköpingsbo. Aja efter det lilla bråket så blev de mat å sen hemfärd.

Efter en otroligt god middag (nu vet vi vart Lola har fått sin matgen ifrån) hos Louises farmor och farfar skulle vi ut och göra stan igen.. Den här gången ville vi till ett ställe där det fanns lite hrm... äldre folk.

Varför tappar man bara den ena strumpan?

Jag var ute på krogen för ett tag sen, dagen efter vaknade jag upp klockan två i en hög på sängen, rekordbakis. Efter mycket om och men så lyckades jag ta mig upp ur sängen och slita mig från tvn. Som vanligt kollade jag igenom min väska för att se om allt var kvar sedan gårdagen. Till min stora fasa var min ena skinnhandske borta!
Mina fiiina skinnhandskar som jag köpt i England och haft så länge och som kommit bort flera gånger men alltid kommit tillrätta.

VARFÖR måste alltid bara den ena försvinna?!?
Och vad ska jag göra med den handsken som finns kvar? Lägga den på ett ifallatt-handskenkommer-tillbaka-ställe?
Varje gång jag kommer stöta på skinnhandsken kommer jag ju påminnas om att den andra är borta. Men jag kan ju inte gärna slänga den som finns kvar, för tänk om jag skulle hitta den andra?
Det gäller att tänka på vart man lägger den kvarvarande saken, det gäller att lägga den på ett riktigt smart ställe som man kommer ihåg. För det har ju hänt att man glömt bort vart man lagt den och sen någon dag så hittar man helt plötsligt den! Men då vet man inte om det är den borttappade eller den kvarvarande..

Sen har vi ju det här med tvättmaskinerna, vad gör dem egentligen?? Varje gång man tvättat så har minst 3 strumpor försvunnit. Okej om det var tre svarta eller av samma färg iaf, men nej det är alltid tre olika färger. Vilket alltså relaterar till att man får lov att antingen vänta tills de andra tre kommer tillbaka och gå med omatchande strumpor eller slänga dem..
Å även fast man har försökt att lösa problemet genom att köpa enbart svarta strumpor så lyckas man ändå med fenomenet att få tre över, i olika nyanser!
Hehe hur fan ska man lösa detta problem?

Pussiluski /Henrietta

Planerad

FAN jag är så jävla dålig på att planera! En av mina sämsta sidor är att jag har dålig självdiciplin.

Om jag ska plugga till ett prov börjar jag dagen innan, om jag ska börja träna säger jag alltid att jag börjar nästa vecka å att hålla sig från godis är helt omöjligt. Hur fan gör alla???

Det borde kunna gå att öva upp självdiciplinen, men hur då? Det måste ju på nått sätt hänga ihop med lathet. Att man inte orkar göra det just då. Eller begär, att man bara måste ha godiset just då, man kan inte klara sig utan det.

Idag skulle jag hämta ut mina kort som jag skickat in till fuji, det tog 3 timmar för mig att ens komma iväg till PUB, helt stört. Hur som helst bilderna blev väldigt fina =)

Aja jag måste öva mig på att planera eller få bättre självdiciplin iaf, för just nu går det fan inte att skjuta på allting.

Det enda som jag har lyckats planera helt själv hitills är lixom vilken sång jag ska ha på min begravning..

Nu är det dags igen... snön kommer, smälter och slasket är här igen..
Det är nu man vill krypa in i filtar, se bra filmer och bara gå i ide. Tyvärr väntar jobbet varje morgon. Så det funkar inte.


Det är därför man måste se till att ha saker att göra, helst flera gånger i veckan så att man inte hinner bli deprimerad och sådär trött som man alltid blir på vintern. Man måste aktivera sig helt enkelt.


Moa och jag slog därför slag i saken i dag. Vi började med att ta en promenad och redan där märkte vi att resten av Stockholmarna hade vart ute kvällen innan, det var bara pensionärer och barnfamiljer ute.

Eftersom att kylan kommit till stan nu så tog det inte lång tid förrän vi gick in på ett ställe för att äta. Genast kände vi att det inte var något toppenställe, men det kändes lite fel att vända i dörren. FAn! Vi skulle gått till Hasselbacken istället, brunchbuffé...

Det första som hände var att det satt en konstig mumlande gubbe bakom Moa, efter det kom det in ett mongo som gjorde rätt märkliga ljud. Hur som helst...
Jag beställde entricot, sås och potatis, medan Moa valde flundran med persiljesmör. Efter en liten väntan fick vi in maten som såg rätt god ut. Min mat var god, men Moas fisk smakade verkligen som fisk brukar lukta, det vill säga mutta! Inte för att Moa eller jag brukar vara nära muttor på det sättet, men fiskfan var vedervärdig!
Moa var tvungen att byta mat, det är fan inte ofta det händer.
En gnällkärring som stod bakom i kön klagade på att det var hennes tur när Moa äntligen fick beställa ny mat (paj denna gång) och pengarna tillbaka. Nu kände vi för efterrätt, någon annanstans.

Därför gick vi till Hasselbacken och upptäckte att priserna inte alls var så höga som vi hade trott, FAN! typiskt vår tur. Efter en kaffelatte, svindyra tryffelchokladbitar och flera timmars av prat och skitsnack på det mysiga stället gick vi vidare och konstaterade att nästa nästa helg skulle vi gå dit igen, och prova brunchen....FAN, att vi inte vågade chansa å gå dit med en gång... aja man lär sig av sina misstag.

pussiluski!

Stööört

Måste bara säga att Moa å jag blev matförgiftade i helgen!
Fan, man klarar sig inte ens här hemma i Sverige..
Sjukt äckligt att vi kunde äta, dricka lite å ha trevligt innan vi kände av det. Sjävklart kom anfallet när vi sedan var på olika håll, Moas, när hon var hemma och mitt lämpligt nog på en fest.
Jag hann inte ens gå innanför tröskeln förrän maten ville upp igen. Skitpinsamt, låg däckad utanför festen tills det att jag var tvungen att gå hem till en kompis å däcka där.
Nej nu jävlar måste jag plugga!

Pussar å kramar!

Mongobongo

Yes så här brun var man i somras..sol bad och semester! Det som ni tre era jävlar upplever just nu...
Humöret var på topp och inget plugg behövde göras...

Nu är det annorlunda.

Sitter å kollar på "Bonde söker fru" fast jag egentligen borde plugga. Mm nu är skolstressen tillbaka. Skillnaden nu är att jag är på jobbet på förmiddagen och i skolan på eftermiddagen.

Men det tar inte slut där, nej eftersom att jag läser en kurs på distans just nu så får jag även läxor där. Det hela resulterar till att jag måste plugga varje dag. Lägga ner varannan dag på vardera ämne.


20/11 börjar nästa distanskurs- den jävliga kursen har jag precis upptäckt, eftersom att den slutar en månad senare...


Jag har kommit på att jag måste lära mig att spara bättre, därför har jag skrivit upp lite grejer som jag ska köpa nästa månad =)

• Slinga och klippa håret
• Köpa ny mobil
• Köpa studieböcker
• Boka och köpa biljetter till Malmö

Asså ibland har ingen koll...

Satt å kollade på 100 höjdare med mamma å pappa...å Plötsligt var vi inne i en diskussion om vem som gjort vilka skulpturer å tavlor som sitter på våran vardagsrumsvägg. Jag visste att 70% av sakerna hade jag gjort å skulle därförsjälvklart bevisa det oxå. Jag började att ta ner och visa och samtidigt stoltsera om hur duktig jag hade vart genom alla år.

Efter en genomgång kom vi fram till det lilla monstret, monsteransiktet som verkligen SÅG ut som ett monster och inget annat. Ansiktet som jag tillverkat när jag var riktigt riktigt liten, det som alltid hade hängt på våran vägg och fått ta emot mest komplimanger genom åren.

MEN....till våran förvåning och som ett knäpp på näsan var det självklart inte jag som jag gjort den och ingen annan från vår familj heller för den delen. Nej det var en gammal dagiskompis och till på köpet en av dem som vi alltid skämtat om genom alla år.... fan va snopet.. å ansiktet har hängt här i 15år...

Så kan det gå.. när man har för mycket att tänka på...ingen har brytt sig om att kolla på baksidan av den lixom, där namnet faktiskt stått. Men vafan ska vi göra nu lixom... haha det känns ju lite skumt å ha en jäkla grej på väggen som inte har nått som helst med vår familj att göra =P

Äntligen!

Nu, nu jävlar har jag fått mitt Visakort... nu är det slut på taxiproblem å om jag nu skulle boka en resa på nätet så kan jag faktiskt betala den direkt där.
Å inga mer problem med kortläsandet, isåfall ere bye bye med föreningssparbanken.

Igår var det fint höstväder här i Sverige och Stockholm, jag passade på att gå en långpromenad i flera timmar, härligt!
När jag sedan kom hem fick jag snabbt reda på att det inte bara är synden som straffar sig utan även långpromenad i allt för platta skor.
Jag tar tillbaka alla de gånger jag skrattat åt folk som gått konstigt, fan det gör fördjävligt ont å jag kan inte gå utan att halta. Peeeerfekt när man jobbar på dagis.

Helgen har vart rolig å jag lyckades faktiskt med att begränsa mig till en utgångskväll istället för två. Vilket kanske iofs inte hjälpte överdrivet när det ändå var söndagen som blev den lidande huvudvärksdagen.

Imorrn är det pyjamasparty på jobbet å jag ska impa på barnen i min stålmannenpyjamas. Det känns bra att vara en del av planeringen å få bestämma om vad som ska hända på dagiset framöver.

Idag har jag vart inne på pluggsidorna, fan det känns så verkligt nu, snart börjar jag plugga, igen. Alla de sena nätterna, alla utbrott på föräldrarna som klagar över att man börjar försent, igen. All panik över svåra läxor å cplärare. Å den här gången får det inte gå som det vill, nej den här gången måste det gå som jag vill!

För att få tiden att gå idag har jag börjat läsa "änglar och demoner" skriven av Dan Brown. Kände mig väldigt smart där jag satt på pendeln med det tjocka mästerverket i knät. För er som inte brukar läsa (Anni å Lola) detta är något för er, för man kan fan inte lägga ifrån sig den!

Snart ska jag köpa träningskort=) känner mig asduktig å fit redan nu.. haha!
Ätandet är väl okej just nu, äter ju på dagis å den maten är bra..det som är mest illa är väl på helgerna, då bakismaten flödar...får snart försöka ersätta det med något annat istället =P..

Ska försöka träffa lite kompisar å bekanta den här veckan så att inte veckan innan helgen blir såååå jävla lång:P,... å nu ere dags för 100 höjdare =)...

'
PUSSS så länge!

Hösten är här!

Sommarljusa skyar över fager sommaräng, himmlen är mitt täcke och marken är min säng....

Det gör ont i hela kroppen när man ser tillbaka på sommarbilderna...Det har regnat här hela dagen och regnet är hårt och ovälkommet.Speciellt av mig med tanke på vad som brukar sägas: efter regn kommer maskar.
Dessa små otäcka slingriga, slemmiga huvudlösa grejerna som bara ligger å tror att de inte gör någon illa. och Imorrn ska vi gå i skogen, JIPPIE!


Idag har jag nästan inte jobbat någonting alls...jag har typ gått hemma bara.. Ska fan bli skönt å börja plugga å träna snart. Träffa lite äldre människor än dagisbarn lixom... När jag gick hemma själv idag så fick jag nästan panik, fan jag kommer aldrig klara av att bo själv! Jag måste ju fan ha människor omkring mig heeeela tiden, även när man känner sig som mest osexig, på gymmet.

Igår var det en sån där jobbig dag igen...Allt kändes jobbigt.. eller rättare sagt dagen började faktiskt bra! Men det vände ganska snabbt när mitt bankomatkort visade sig vara avmagnitiserat, igen...
Jag hade lixom släpat mig fram till ringen för att köpa en bok som jag jättegärna vill ha och helst nu med en gång oxå. Men nej, kortet var dött å jag fick allt gå in en vända på banken för att fixa skiten...fast nu kan jag göra er lite glada tjejer....
Jag har gjort ett litet framsteg, jag har skaffat visa (fan det betyder att jag oxå kommer kunna peja taxin numera), hoppas bara att korthelvetet kommer tills fredagen. Självklart kommer det inte att bli så.

Idag lyckades jag iaf göra mig lite gladare genom att lyssna på låten "pata pata" om och om igen. Men efter ett tag var det inte heller lika kul eftersom att jag insåg att jag aldrig aldrig kommer kunna sjunga bra. Trots mina försök i sandlådan idag så gav jag trots allt upp när jag märkte att ungarna höll tonen bättre än mig.

Nu börjar det...

WHOHOOOO!
Nu har jag kommit in på tre kurser... dvs alla som jag sökte...
Helvete vad stressigt de kommer bli:P jag har fan inte pluggat på över ett år (eller mer än det kanske man kan dra till med)....

Körkortet är igång med... har börjar plugga på teorin och är mycket stolt över mig själv=)

Helgen har vart rolig som vanligt... haha jag lyckades bli totaldissad på the vibe... Gick fram till en kille å begärde att vi skulle dansa...Visst sa han glatt, men då måste du dansa med mina kompisar me isåfall.. "yes", tänkte jag tills jag fick syn på dem..
Ställets töntar... Aja vafan gör man, man kan ju inte visa sig ytlig heller! Snyggingen försvann å jag fick stå där själv me dem å hålla masken, medan folk kollade på mig som om jag va galen...
Det hela hade faktiskt vart väldigt kul om killarna hade haft lite självförtroende men nu såg de ut att ha tvingats ut å släppats upp på dansgolvet...
2 låtar sen vare nog bestämde jag mig för å sen ska fan inte jag ragga mer..stället är ju trots allt en köttmarknad från början å då ska fan inte JAG behöva anstränga mig...

Emilie å jag kom emellertid iväg på en efterfest å helgen var räddad, livet lekte =)
Dagen efter var vi döda, nu måste vi köpa bakispillret till nästa gång asså!

Lördagen var dagen för bowling. Jag lyckades med att ramla, bryta av naglarna på högerhanden och slå två nollor efter varandra samt göra övertramp (visste inte ens att de gick). Fast det var trots detta, otroligt kul!.. Det gick bättre för Ullis som typ vann hela skiten (mm alla har vi vår dolda talang).

Gårdagen vare jobb igen, segaste dagen jag vart med om på länge... Dessutom kändes det som om någon lagt ett svart täcke över hela himlen... hatar de här höstvädret!

Testosteron

Igår var det match.
Fyfan.
Igår var jag på brandövning.
Yiihaa!

Det går inte att komma ifrån att brandman är ett manligt yrke. Att det ses så manligt beror kanske på att man måste vara stor och stark för att man ska orka ha på sig arbetskläderna. Iaf känns det så.
Redan när vi kom till brandstationen började alla kvinnor och tanter ändra beteende, här var det männen som bestämde och här fick dem göra det oxå.
Det var kul att se hur de annars så stränga dagisfröknar blev till små fnittriga småflickor när brandmännen kom gående förbi.

Dagen började med en lång föreläsning, vilket inte kändes som så lång tid eftersom att mannen som berättade ingav en sådan respekt. Men det kan oxå berott på uniformen =) Efter den långa föreläsningen var det dags att möta de "riktiga" brandmännen och göra vår praktik.

En av brandmännen var en riktig Gunwald. Efter en försiktig förfrågan om man möjligtvis inte kunde få gå till bilen och lämna av lite saker där.... fick man svaret :
" Nej! det tar vi sen, å snabba er på nu!" ..
och den redan lite mesiga tanten kändes genast ännu lite mesigare...

Brandmannen fortsatte att domdera sitt revir, " När ni släcker elden med brandsläckar'n vill jag inte se några fjolltag eller pufftryckningar, greppa slangen ordentligt och håll hårt på avtryckaren", - "pulvret i brandsläckar'n är jäääävligt kallt, om ni får det på fingrarna får ni plocka upp dem från marken sen".

Trots den överdrivna mansgrisattityden gick det ändå hem, vi gjorde som han sa och vi gillade till och med att bli beordrade. Men det kanske var just för att han var brandman och för att vi vet att han kommer för att rädda oss om det behövs. Vi vet att hans jobb är att rädda små söta barn och människor som far illa i bränder, och då måste han ha en ödmjuk sida oxå...

Fotbollsmatchen
Emilie å jag Aikare och tidsoptimister som vi är var ute i absolut sista sekunden när det gällde att boka biljetter. Resultatet blev att vi fick sitta högst upp på SÖDRA läktaren (helfel, märkte vi sen).
Vi hamnade brevid en drös med hammarbyare såklart och närmast oss stod den värsta hammarbysupporten av dem alla. Rättelse, han var ingen supporter utan han var nog fan där för att skrika skällsord till alla Aikare. Inga hejarramsor eller något till sitt eget lag alls.

Det värsta är att jag till viss del förstår människor som vill ut och slåss, för så irriterad man blev på gubben som stod å skrek på vårt lag när han redan ledde med två mål, så irriterad har jag nog fan aldrig vart! Men det är där spärren sitter, man går inte ut å slåss...Man ställer sig inte heller å skriker en främmande människa rakt upp i ansiktet. Men vissa verkar tydligen inte ha någon sådan spärr...

Man ställer sig inte och skriker till dem som står närmast en på läktarn å speciellt inte om det egna laget är påväg att vinna och inte åt dem som är mycket yngre. De ska ju vara en kul grej att gå på fotboll, inte ett jävla maktspel mellan supportrarna!

Fotboll- dåligt testosteron
Brandmän- bra testosteron =p

Så var man här igen

Jaha...så sitter man här igen... me Anna å sprit som vanligt... Skillnaden är att inga fler kommer..Vi måste ut för att träffa fler...Å ut msåte vi för att inte dö av tristess... Anna e överlycklig över att hon ringt runt hela sin telefonbok å pratat me folk som hon inte trodde ville höra mer från henne..

Igår var vi å drack öl på treat...legkollen va väldigt nogrann å ledde nästan till att jag inte kom in... Louis en gammal klasskompis fick inte köpa öl pga sitt leg som var för olikt honom..inte ens namnteckningen var den samma tyckte dem..stört! har aldrig vart me om värre koll på ett sånt ställe... Skitsamma öl blev det å prat blev det... å ångest för jobbet dagen efter... men det ordnade sig, vilket det ju alltid gör... på sitt sätt..

Å nu bär det av igen:P ut ska vi med nya människor å bekanta istället för bästa vänner... det går men det är fan inte lika kul...igentligen. Men spriten gör sitt å humöret även det, så det här komemr nog bli en utekväll som blir svår att glömma, den som många andra när man går ut med Anna.

Hösttristess...

Fyfan va man mår dåligt när man ser tillbaka på gamla bilder från sommarn.. Det känns som om man borde ha tagit vara på den mer..Man va ju så brun, man hade ju så kul å man behövde inte tramsa runt i alla jäkla vinterkläder...
Nu är hösten här å värst drabbar den mig känns det som, för det är ju nu som alla ungar på dagis ska kläs på ordentligt. Alla regnkläder, mössor och fingervantar som ska letas upp och träs på på barnens minihänder.

För att få tiden att gå ska jag försöka att umgås med så mycket olika människor som möjligt, läsa så många böcker jag kan och ta körkort. Samt hitta någon ny hobby, parta, börja träna, läsa upp lite ämnen och resa å hälsa på lite folk runt om i Sverige och kanske utomlands.


Det är så synd att vi har så kort sommar här i Sverige, relaterat till hur lång tid som vi faktiskt har det grått och kallt här menar jag. Vore tacksamt om vi bara kunde få en till månad som var varm eller om övergångarna mellan årstiderna vore utan mellanting. Vinter =kallt snö, vår= allt blommar ut, sommar= varmt, höst= löv faller av, inget mera regn en hel sommar eller snö som bara är slask. 3 månader i varje årstid eller kanske en extra månad som var varm, det skulle vara perfekt!

Aja nu gäller det att sätta igång med alla grejer som jag måste hinna med innan det blir sommar igen=P... först ut är vår italienska utbytesstudent som ska ha konsert =)
Ciao// Henrietta

Så var det bara en dag kvar.. en enda dag kvar tills ni åker...Hur fan ska Anna å jag klara oss här hemma själva utan er i 2.5 månad?? Skillnad är det ju på somrarna, då är vi ju faktiskt ganska mycket på olika håll... men nu är det ju slasktider och mörker som väntar här :( ..Fan, det är ju alltid vi fem, nu blir det bara Anna och jag kvar här i Sverige.Vi fem som alltid umgås på helgerna, vi som pratar i telefon flera gånger per dag å ringer varandra å berättar om allt kul å tråkigt som hänt. Vi som kan ligga döbakis å bara må dåligt tillsammans å skratta åt de sjuka saker som hänt kvällen innan och då man faktiskt trodde att man skulle må bra följande dag =P..Fyfan va man kommer sakna det! Inga mer galna Louiseraggarpåhitt, inga mer Linneamongobeteenden å inga mer Karinpratstunder på ASlänge =(...Nu när Anna och jag ligger där och pratar om gårdagens bravader får väl vi försöka att inte tänka allt för mycket på hur kul ni har det utan oss =P för här hemma kommer väl allt flyta på som vanligt och inget mer än det. Det vi kan hoppas på är väl att ni tänker lika mycket på oss som vi gjorde på er, när vi var i Bulgarien..Vi lovar att hålla er uppdaterade så gott de går..
Vi kommer sakna er asmycket, förstår fan inte hur de här kommer att gå...Anna å jag själva åter igen...
Lycka till Karin Louise å Linnea // Henrietta å Anna