Testosteron

Igår var det match.
Fyfan.
Igår var jag på brandövning.
Yiihaa!

Det går inte att komma ifrån att brandman är ett manligt yrke. Att det ses så manligt beror kanske på att man måste vara stor och stark för att man ska orka ha på sig arbetskläderna. Iaf känns det så.
Redan när vi kom till brandstationen började alla kvinnor och tanter ändra beteende, här var det männen som bestämde och här fick dem göra det oxå.
Det var kul att se hur de annars så stränga dagisfröknar blev till små fnittriga småflickor när brandmännen kom gående förbi.

Dagen började med en lång föreläsning, vilket inte kändes som så lång tid eftersom att mannen som berättade ingav en sådan respekt. Men det kan oxå berott på uniformen =) Efter den långa föreläsningen var det dags att möta de "riktiga" brandmännen och göra vår praktik.

En av brandmännen var en riktig Gunwald. Efter en försiktig förfrågan om man möjligtvis inte kunde få gå till bilen och lämna av lite saker där.... fick man svaret :
" Nej! det tar vi sen, å snabba er på nu!" ..
och den redan lite mesiga tanten kändes genast ännu lite mesigare...

Brandmannen fortsatte att domdera sitt revir, " När ni släcker elden med brandsläckar'n vill jag inte se några fjolltag eller pufftryckningar, greppa slangen ordentligt och håll hårt på avtryckaren", - "pulvret i brandsläckar'n är jäääävligt kallt, om ni får det på fingrarna får ni plocka upp dem från marken sen".

Trots den överdrivna mansgrisattityden gick det ändå hem, vi gjorde som han sa och vi gillade till och med att bli beordrade. Men det kanske var just för att han var brandman och för att vi vet att han kommer för att rädda oss om det behövs. Vi vet att hans jobb är att rädda små söta barn och människor som far illa i bränder, och då måste han ha en ödmjuk sida oxå...

Fotbollsmatchen
Emilie å jag Aikare och tidsoptimister som vi är var ute i absolut sista sekunden när det gällde att boka biljetter. Resultatet blev att vi fick sitta högst upp på SÖDRA läktaren (helfel, märkte vi sen).
Vi hamnade brevid en drös med hammarbyare såklart och närmast oss stod den värsta hammarbysupporten av dem alla. Rättelse, han var ingen supporter utan han var nog fan där för att skrika skällsord till alla Aikare. Inga hejarramsor eller något till sitt eget lag alls.

Det värsta är att jag till viss del förstår människor som vill ut och slåss, för så irriterad man blev på gubben som stod å skrek på vårt lag när han redan ledde med två mål, så irriterad har jag nog fan aldrig vart! Men det är där spärren sitter, man går inte ut å slåss...Man ställer sig inte heller å skriker en främmande människa rakt upp i ansiktet. Men vissa verkar tydligen inte ha någon sådan spärr...

Man ställer sig inte och skriker till dem som står närmast en på läktarn å speciellt inte om det egna laget är påväg att vinna och inte åt dem som är mycket yngre. De ska ju vara en kul grej att gå på fotboll, inte ett jävla maktspel mellan supportrarna!

Fotboll- dåligt testosteron
Brandmän- bra testosteron =p

Så var man här igen

Jaha...så sitter man här igen... me Anna å sprit som vanligt... Skillnaden är att inga fler kommer..Vi måste ut för att träffa fler...Å ut msåte vi för att inte dö av tristess... Anna e överlycklig över att hon ringt runt hela sin telefonbok å pratat me folk som hon inte trodde ville höra mer från henne..

Igår var vi å drack öl på treat...legkollen va väldigt nogrann å ledde nästan till att jag inte kom in... Louis en gammal klasskompis fick inte köpa öl pga sitt leg som var för olikt honom..inte ens namnteckningen var den samma tyckte dem..stört! har aldrig vart me om värre koll på ett sånt ställe... Skitsamma öl blev det å prat blev det... å ångest för jobbet dagen efter... men det ordnade sig, vilket det ju alltid gör... på sitt sätt..

Å nu bär det av igen:P ut ska vi med nya människor å bekanta istället för bästa vänner... det går men det är fan inte lika kul...igentligen. Men spriten gör sitt å humöret även det, så det här komemr nog bli en utekväll som blir svår att glömma, den som många andra när man går ut med Anna.

Hösttristess...

Fyfan va man mår dåligt när man ser tillbaka på gamla bilder från sommarn.. Det känns som om man borde ha tagit vara på den mer..Man va ju så brun, man hade ju så kul å man behövde inte tramsa runt i alla jäkla vinterkläder...
Nu är hösten här å värst drabbar den mig känns det som, för det är ju nu som alla ungar på dagis ska kläs på ordentligt. Alla regnkläder, mössor och fingervantar som ska letas upp och träs på på barnens minihänder.

För att få tiden att gå ska jag försöka att umgås med så mycket olika människor som möjligt, läsa så många böcker jag kan och ta körkort. Samt hitta någon ny hobby, parta, börja träna, läsa upp lite ämnen och resa å hälsa på lite folk runt om i Sverige och kanske utomlands.


Det är så synd att vi har så kort sommar här i Sverige, relaterat till hur lång tid som vi faktiskt har det grått och kallt här menar jag. Vore tacksamt om vi bara kunde få en till månad som var varm eller om övergångarna mellan årstiderna vore utan mellanting. Vinter =kallt snö, vår= allt blommar ut, sommar= varmt, höst= löv faller av, inget mera regn en hel sommar eller snö som bara är slask. 3 månader i varje årstid eller kanske en extra månad som var varm, det skulle vara perfekt!

Aja nu gäller det att sätta igång med alla grejer som jag måste hinna med innan det blir sommar igen=P... först ut är vår italienska utbytesstudent som ska ha konsert =)
Ciao// Henrietta

Så var det bara en dag kvar.. en enda dag kvar tills ni åker...Hur fan ska Anna å jag klara oss här hemma själva utan er i 2.5 månad?? Skillnad är det ju på somrarna, då är vi ju faktiskt ganska mycket på olika håll... men nu är det ju slasktider och mörker som väntar här :( ..Fan, det är ju alltid vi fem, nu blir det bara Anna och jag kvar här i Sverige.Vi fem som alltid umgås på helgerna, vi som pratar i telefon flera gånger per dag å ringer varandra å berättar om allt kul å tråkigt som hänt. Vi som kan ligga döbakis å bara må dåligt tillsammans å skratta åt de sjuka saker som hänt kvällen innan och då man faktiskt trodde att man skulle må bra följande dag =P..Fyfan va man kommer sakna det! Inga mer galna Louiseraggarpåhitt, inga mer Linneamongobeteenden å inga mer Karinpratstunder på ASlänge =(...Nu när Anna och jag ligger där och pratar om gårdagens bravader får väl vi försöka att inte tänka allt för mycket på hur kul ni har det utan oss =P för här hemma kommer väl allt flyta på som vanligt och inget mer än det. Det vi kan hoppas på är väl att ni tänker lika mycket på oss som vi gjorde på er, när vi var i Bulgarien..Vi lovar att hålla er uppdaterade så gott de går..
Vi kommer sakna er asmycket, förstår fan inte hur de här kommer att gå...Anna å jag själva åter igen...
Lycka till Karin Louise å Linnea // Henrietta å Anna