Dags att städa..

Igår pratade jag och Linneá om att städa loftet, om att dammsuga och moppa och göra fint där. Med tanke på att man haft extrastrumpor på sig under en längre tid, då allt damm lagt sig under fötterna och bildat ett lager extra fotsula..
Igår klev jag också på något hårt som visade sig vara en ganska så liten men väldigt vass sten. Fan va ont de gjorde å fan va arg jag blev när jag insåg att de var vårat eget fel att stenen inte städats bort.

Och så idag igen, klev jag på något som jag trodde var samma sten. Det gjorde överdjävligt ont och det blev ju inte bättre av att Linnéa som suttit på sängen och bevittnat det hela inte kunde hålla sig för skratt..Det blir alltid värre när någon skrattar åt en när man klumpar eller gör illa sig..
Av ren reflex drar jag upp foten för att borsta bort stenen (saker brukar kunna fasta under mina alltid relativt klibbiga fötter) och inser att stenhelvetet sitter fast...

Det är ingen sten, det är ett rostigt, litet, trubbigt men vasst häftstift!
Säkert har de hållt fast de fula inslagspapprerna som agerat snyggt underlag i den gamla byrån som står uppe på loftet. Säkert har det hamnat på golvet när jag slitit ut de snygga inslagspappersunderlagen från hyllan och alldeles alldeles säkert skulle jag inte fått dra ut häftstiftet ur foten och tvätta rent såret om det inte vore för att vi struntat i att dammsuga!