Att retas

Pappa borde ju få första pris i retning. Han vet vilka tillfällen han ska utnyttja (alla), vad han ska reta någon för och när han ska sluta. Det där sista vet han nog inte riktigt eftersom att han aldrig slutar. Jag misstänker ju starkt att han har någon bokstavskombination och det brukar ju vara ett av problemen, att man inte vet när det räcker. Nej sluta retas brukar han väl göra först när offret står och skriker rakt ut i frustration och mamma ropar: "Sluta skrik! ".

Jag har länge varit hans favoritoffer, men när jag hade flyttat hemifrån försökte pappa med att reta Bessie istället. Det visade sig inte vara något kul tror jag för hon var inget tacksamt offer. Hon var ju inte van vid att bli retad och visste väl inte hur man skulle göra moteld mot pappa, så hon hade bara tittat sig virrigt omkring och skrikit rakt ut i panik.

Estelle är nya offret, hon har väl alltid varit det, men nu är det nog väldigt tacksamt att reta henne eftersom hon har sin blomstrande tonårsperiod. Estelle får panik med en gång men istället för att springa iväg från pappa står hon kvar och tjaffsar, eller nja skrikgnäller.

Idag.
Estelle: Men FAAAAAAN! Din springtröja droppar ner på min nytvättade tröja! Va din tröja svettblöt eller ren???!!?
Pappa: (upprepar) Var den SMUTSIG eller REN?!
Estelle: Men JÄVLA GUBBEEEEEEE! Jag vill veta om den var ren eller om jag måste tvätta om min tröja! Va din tröja ren eller smutsig???!!!!
Pappa: (sjungandes) "ren, ren, ren"
Estelle(nu med uppriven och otålig röst): MEEEEEEEN ÅHHHHHH! Säg om den var ren eller smutsig!!! (massa svordomar) GUUUUUUBBBE! MAMMMA!
Pappa: Den är ren, men inte som djuret ren.

Samtidigt sitter vi andra och småskrattar och är nöjda över att det inte är vi som råkar vara offret idag.